Jag trodde inte. Jag hade gett upp hoppet. Men sedan kom den. Out of the blue, bokstavligen. Men är det inte så med allt här i livet? När man minst anar något, när man minst förväntar sig det, då slår det till. Jag talar förstås om snön. Och nu är det vitt ute. Äntligen är det vitt. Och jag vet, den kommer säkert inte att vara långvarig. Men jag fick i alla fall uppleva känslan. Åh, denna underbara känsla av höra det där ljudet när man trampar på vit underbar snö och andas in kall luft. Jag trodde inte, men nu luktar det vinter. Och jag stod i mitt fönster och såg snöflingorna falla.
måndag, januari 22, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
tack tack tack :)
Snö i gbg är sådär alltså med havererad lokaltrafik, speciellt när man befinner sig ute i ett industriområde och inga bussar dyker upp.
Ja, så sant som det är skrivet. Det underbara är det estetiska och om man bara håller sig i sitt hus, eller i närheten så är det lugnt. Men ska man till stan så får man hoppas att man har tur. För det är verkligen så att gbgs lokaltrafik inte klarar av minsta stormy weather. Bara en snöflinga faller, så blir det förseningar. Så känns det i alla fall, när man sitter på vagnen och är sur och sen till en föreläsning. :P
Skicka en kommentar